Denhär helgen har jag varit fullständigt ledig från allt vad jobb heter!   Jag är ju förståss inte helt utsliten men när det blir helg är alla andra lediga och är ute med sina hundar och spårar, och så vidare... och så kan inte vi vara med för mitt dumma jobb! Så jag och Gina har varit på klubben denhär helgen och lyssnat och lärt en del. På lördagen var det uppletande och det gick inte alls bra.  Gina ska nog börja löpa snart och hormonerna spelar henne ett par spratt. Usch vad alla människor är otäcka, svansen under magen och med raggen rest och vill inte ha med någon annan att göra! Fy fa-an vad dom e otäcka säjer hon. Så hon ska få vara i fred nu och ska bara bli nonchalerad av alla tills hon har hämtat sej. 

På söndagen hade dom lydnadsträning och man lär sej otroligt mycket bara av att lyssna! Det var några från Ljungby som var nere och campade på klubben och kollade på Cesar i Malmö igår, och det hade visst varit bra! Mycket trevliga människor som jag kommer att träffa på kennellägret nästa månad.    

Efter mina roliga hundar lilla dispyt om vem av dom som bestämmer så slutade det med att Exi blev sydd på fyra olika ställen på frambenen. Det var bara en massa småsår men jag vågade inte lämna dom åt sitt öde eftersom där var fickor på dom, så hon går ständigt med tratt. Hon är makalös på att själv slicka rent och städa upp efter sej!

Och lilla Gina fick ett rejält hugg bredvid ögat så hon blev också sydd och fick ett dränage som jag skulle se till så där inte blev stopp i.... Det var lite knivigt att få igenom (såå, så vänder jag ryggen till henne i två minuter så går hon in i badrummet och tar en penecillinspruta och börjar tugga på! Det är inte bra att blogga!) koksaltlösningen. I alla fall, när jag drog ut dränet så satt där en klump i det ena hålet  men där var fri passage igenom när slangen kom bort, hur jag nu kan veta det....  Men huden runt dränet hade reagerat på det främmande föremålet så den hade svullnat upp lite och det gillade inte jag så vi åkte till vetten igen, för en kort inspektion, och fick en ny tid till dagen efter och Gina blev omsydd och nu verkar allt vara bra. Nu senaste gången så blev hon först sederad och se'n lokalbedövning och så väkt från sederingen och jag kan tänka mej att hon var lite groggy, men det brydde inte hon sej om.  När vi kom ut från veterinärmottagningen blev hon förbannad på en annan hund, så hon har inte tid att ta det lugnt...  

  Nu ska jag i alla fall gå ut och lägga ett litet spår till henne, hon är så duktig!   

Mina vackra hundar har vuxit i sina respektive kostymer under påsken som varit... Det är inte särskilt lyckat, för ingen ville ge sej, så nu har jag två haltande schäfrar  

Exi måtte ha haft en kanonhärlig påsk hos Lotta och Lars  , för hon är mycket kaxigare gentemot Gina. Det är bara positivt för mej, Exi är äldst och ska vara den som bestämmer, så är det bara.

Gina hade en alldeles underbar påsk, det vet jag för jag var själv med. Så nu måste jag trycka tillbaka henne lite och egentligen bär det mej emot, men så måste det vara, hon är fortfarande yngst i huset. Det är bara så förbannat retligt att dom måste börja slåss för att jag ska förstå allvaret. 

För övrigt så har jag och Exi avslutat en rallylydnadskurs, det var en fortsättningskurs. När vi gått nybörjarkursen och hade en avslutningstävling så kom jag och Exi nästsist, jag tror vi var åtta deltagare. Jag låg kvar i det gamla stuket av lydnad, 'lyd-eller-få-på-skallen' och det var inte alls lyckat! Nu fick hon inte'på-skallen' men det är strängt förbjudet att höja rösten i rallylydnad, det lärde jag mej den hårda vägen. Denhär gången hade jag lärt mej hur man ska göra och vi vann fortsättningskursens avslutningstävling! Visserligen är det inte på riktigt, men det är en liten seger att jag kan behärska mej!     

Gina håller på att lära sej vanlig brukslydnad, hon är så duktig och det är oftast jag som får skäll, som det brukar vara.  Något gör jag väl rätt annars hade nog inte jag fått nåt beröm *sträckerpåmej* Jag blir lite avis på dom som lägger ner sin hund vid fikabordet, lämnar platsen och hunden ligger kvar! Vi kommer väl också dit... en dag.

Det är kolossalt bra att ha ett jobb, jag uppskattar det verkligen. Tyvärr krockar det med min planering ibland, men jag måste ju ha pengar så jag kan fortsätta leva, det går inte att säja 'nej, jag har andra planer, tyvärr kan jag inte komma'. Hade jag haft ca 50 000 ut i månaden så kunde jag kosta på mej att vara lite kaxigare... Det är inte hela världen och det kommer fler dagar men jag hade tänkt åka och spåra imorgon.... :( :-( (var fasen är smilisarna när dom behövs?!)

   Varför inte vilken annan hund som helst? Varför blir det aldrig rätt, och varför tror jag alltid på vad folk säjer till mej utan att ifrågasätta nå't? VARFÖR?  Jag blir så less på mej själv ibland, megamegamegasuck! varför kan jag inte prata med Gina och förstå vad hon vill ha sagt och varför kan jag inte förmedla mina frågor till henne? GAAAAAHHHH! Och den viktigaste frågan av ALLA!: Vilken veterinär är bäst, kan allting om schäfrar och ger den bästa hjälpen? Va, vilken veterinär är bäst?????!!!!! Berätta det så ska jag bara alltid vända mej dit när jag får problem; jag lovar det men då ska den veterinären verkligen kunna allt om schäfrar, ALLT!

  Stackars Gina, hon har inte gjort nåt för att förtjäna en sån svullnad. SUCK igen. Hade det hjälpt...... så kunde jag till exempel börja gråta, men det gör det inte.

Skit och piss är allting just nu.     

Idag var vi i Sandhammaren alla tre och spårade. Gina gick låååångt, jag vet inte riktigt hur långt men jag tänkte mej ett spår på cirka tvåhundra för det visste jag att det bör hon klara, men Bosse som lagt det hade travat på en bra bit! Det gick perfekt alltihopa   och som vanligt var det jag som fick alla dålig kritik. 'Du måste visa mer glädje när hon hittar apporterna vaför ska hon annars stanna?' *suck* så jag ska bli gladare,   som på beställning bara *suck*

  Exi gick jag själv ett spår till, jag lade ut tre träpinnar och hon hittade fyra.... så det var verkligen bra jobbat.   Det finns en slingerväxt i skogen som heter vild-kaprifol, den är stark, jag snubblade två gånger på skiten!  

Se'n hade vi uppletande: Exi fick fyra föremål som hon hittade....... till slut. Gina skulle vinda in ett föremål och det var ingen höjdare. Tre gånger och lika tråkigt varje gång... Nästa gång ska hon få vinda in som hon gjorde förra gången vi hade uppletande på appellplanen, då var hon mycket mer fokuserad på att verkligen hitta föremålet. 

  Ett nytt tips som jag tror passar mej och Gina när det kommer till spårapporterna: istället för att tjoa och tjimma med pinnarna ska jag bara lugnt berömma henne och berätta hur duktig hon är, länge och mycket. En riktig kelstund ska det bli vid varje apport!

senaste spåret jag la till Gina gick inte så bra. Jag vet att hon inte ens är året och att hon kan egentligen inte gå ett femtusenmeters-spår, men trehundra meter är väl inte att vara överambitiös.......

Hon tog upp det jättefint när jag bjöd riktningen cirka 45 grader och hittade förstärkningen, kalas alltså! Så fortsatte hon och gick förbi (höger)vinkeln och snurrade medsols och kom på spåret igen och började bakspåra... jaha och där står jag stilla som ett stort fån och väntar på att hon ska lösa det själv. och det gjorde hon väl för hon hittade nästa apport men tappade fokus på vad hon skulle göra. Hon sprang bara omkring och spårade allting annat.

Precis som en sur unge som inte får som den vill: 'spåret gick inte på det håll jag gick så nu skiter jag i det'. Nu vet jag att det fungerar inte så men lilla sassi blev lite ställd, fick en smäll på fingrarna.

Jag gick alltför fort fram och Gina har inte hunnit med riktigt. Jag måste lägga lättare spår som hon inte kan misslyckas med.   och undvika vildsvinen till att börja med. Så enkelt är det!  

  Jag tog en liten promenix runt våra marker tillsammans med båda mina vovvar. Vi gick bland annat ner mot vår nya lilla damm, ca 70x100 meter på ett ungefär. För att komma ner till vattnet så är där en liten nerförsbacke.... med ungefär samma lutning som den i bakgrunden på bilden.

Och ungefär 50 meter lång, så man kan få upp rätt bra fart om man är en schäfer på 11 månader. Har man då också en boll i munnen så blir det ännu roligare att rusa fram! Det gjorde alltså Gina, hon hade en jäkla fart ut! Hon visste nog inte att det var is hon sprang ut på, ett stort blankt golv såg det ut som! Lite erfarenhet har hon skaffat sej så hon begrep att tvärnita var ett dåligt alternativ. Jäklar vad jag skrattade!    Efter ca tjugo meter ut på isen så släppte hon sin boll och den fortsatte en bra bit snett ut till höger, Gina själv fortsatte galoppera rakt fram i minst 50 meter! Stackars tös, hon vågade inte stanna, gud vad det såg roligt ut! När hon äntligen fått stopp på sej  så vände hon mycket försiktigt och trippade lika försiktigt tillbaka  Kvar ute på isen låg hennes boll men den vägrade hon att hämta   Så'n tur för mej att Exi ville gå ut efter den.