Jag har börjat använda 'sprätt-iväg-leken' i uppletandet. Eftersom Gina gillar den leken så hoppas jag att hon ska gilla uppletandet också. Senast så gjorde jag hela uppletet själv, inte någon som gick med henne ut i rutan, och så vidare...

Nästa gång tänkte jag att någon som står vid baslinjen skulle sprätta iväg ett föremål och Gina ska komma med det till mej. Först bör jag stå bredvid 'iväg-sprättaren' och se'n dra ut på det med att flytta bakom 'i-s' eller att 'i-s' flyttar sej utåt i rutan istället. Och innan någon ger sej alltför långt ut måste Gina ha förstått att nästa föremål har landat utan att hon har sett det..... usch det börjar bli svårt detta! Eller så har vi bara ett föremål i början och bygger på 'långt ut', och se'n backar tillbaka  när två föremål ska ut och gör det nära igen...  

  Mycket ambitiöst, va'? Nytt skynket med ring i...Jag tänkte eventuellt börja med sök också, se'n......  

Så jäkla kul är det när det äntligen verkar lossna. Jag själv håller fortfarande   på att lära mej läsa Gina...  I lördags var vi i sandhammaren och spårade. Jag la först ut ett spår till Joy, trodde jag, som sedan E-min fick ta istället. Och Pia la ett till Gina som gick bitvis över ljung. 

Ok, släpper på och Gina tuffar iväg, hittar sin förstärkning och efter det sin första pinne för dagen. Se'n..... efter x antal meter tystnar det bakom mej, Pia har stannat. Gina fick alltså nå't annat i näsan som hon följde istället. Man kan väl utgå från att Pia har större erfarenhet än vad jag har, hon var så vänlig och berättade för mej att Gina hade markerat en vinkel innan hon lämnade det spår hon egentligen skulle följa. Vi fortsatte i Pias spår, så kommer nästa klurighet: Tadaa! ett grävlingagryt.... och liten sassi blir alldeles nervös och tycker Pia har varit lite elak som utsätter Gina för så stora problem vid så unga år: hur-ska-detta-gå, vart-går-spåret? och Pia bara tittar på mej.... "Ta det nu lugnt, låt henne jobba så ska du se att hon klarar själv upp det"

Och naturligtvis gjorde hon det, men först skulle allt undersökas och det fåniga var att jag såg inte själv när Gina hittade spåret igen, jag fick bara en liten puff i ryggen som betydde, 'såå... nu är hon rätt, häng på...'  Hon e så duktig, min Gina!  

 Uppletandet börjar också gå på rätt håll. Gina har inget större intresse av andra människor, får jag själv 'göra' uppletandet så blir det mycket roligare, tycker Gina .Det börjar bli riktigt kul att träna hund! 

Nästa lördag ska jag *suck!* jobba så då blir det ingen hundträning, det är väl så man kan bli  Men det kommer fler lördagar, nu är vi på G....!