Åter igen är jag så otroligt nöjd med min Stjärna! Idag gjorde jag en smal korridor som var glesare vallad än sist. Då gick jag ner och upp en gång och framochtillbaka två gånger. Idag gick jag bara framochtillbaka en gång och lade ut ett föremål  cirka 10 meter och ett ungefär 20 meter ut. Och hon sprang ut med glädje och hämtade först det närmaste och sen det bortersta.  Hon kan, min voffs!   

  Hedeforsens Gina, min vackra duktiga stjärna som idag fyller 18 månader!    

Vi var i Veberöd idag och provade lite uppletande och jag använde mej av nya tips från Daisy. Jag har tidigare testat ovallat...   Och jag har varje gång sett att Gina går cirka fem meter ut och se'n viker hon av och letar upp spåret som ligger minst  10 meter bredvid.Och där springer hon framochtillbaka ett par gånger, fast att vi tidigare har vindat in föremålet innan jag släppte på. Så där ligger alltså ett spår rakt fram också, med tillbakagång, ändå har hon vikit av! Det har blivit fel tidigare men man ska ju inte ge sej meddetsamma. Så idag testade jag att göra som man ska, med en smal korridor, och Gina blev totalt snurrig. Hade hon varit en så'n hund som satt sej ner och tittat på mej och sagt "vad har du nu hittat på?" så hade jag inte blivit förvånad! Hon sprang som en yr höna och försökte hitta det spår jag använt för att kasta ut föremålet. Hon hittade det till slut, föremålet alltså, men det var inte rakt ut, rakt in.

Nästa gång får jag nog se till att det blåser lite mer, större chans att lyckas då...

Vilken underbar dag vi har haft i skogen idag!   Jag har en alldeles underbar hund, som är så kanonduktig på att spåra! Idag hade jag en spårläggare som berättade för mej hur duktig Gina är och att allting var alldeles rätt och perfekt och, hör och häpna: jag trodde vartenda ord som Lisa sa! Och jag är alldeles supernöjd med vår dag!    

   Vi gör framsteg i uppletet också! Sån't tar tid men nu känner jag själv också att det går på rätt håll! Gina tycker äntligen att det är bara superroligt och det är så skönt att slippa se henne lägga bak öronen och säja "måste jag?" Min FinaGina      

Uppletandet går inte alls bra... Jag har gjort totalt fel. Det går inte så bra att någon går ut med henne i koppel, och inte utan koppel iheller, och droppar en grej och se'n en till grej. Hon känner så stort obehag inför andra människor att glädjen över att hämta in grejor till mej försvinner. Och Annette var smart nog att påpeka att: varför ska du ta ut henne med en annan människa? Så blir det ju inte se'n....  Att jag själv ska gå ut och slänga ett föremål, med Gina i koppel och se'n gå tillbaka och skicka henne... det blir ju litegrann som en synretning och så'na ska det inte vara...  Usch det är inte roligt att träna hund nu. Hur fan ska jag göra för att det ska bli bra... *snyft* 

Jag har fått ett förslag från Jan: Jag ska prova i en månad att lägga ut när hon inte ser det och att hon får vinda in föremålen och gå tillbaka och skicka *SUCK*  Så får vi se om det blir bättre. Just nu är jag inte speciellt upplagd för det, usch vad jag kan bli nerstämd av en så'n liten petitess...  

Jag har börjat använda 'sprätt-iväg-leken' i uppletandet. Eftersom Gina gillar den leken så hoppas jag att hon ska gilla uppletandet också. Senast så gjorde jag hela uppletet själv, inte någon som gick med henne ut i rutan, och så vidare...

Nästa gång tänkte jag att någon som står vid baslinjen skulle sprätta iväg ett föremål och Gina ska komma med det till mej. Först bör jag stå bredvid 'iväg-sprättaren' och se'n dra ut på det med att flytta bakom 'i-s' eller att 'i-s' flyttar sej utåt i rutan istället. Och innan någon ger sej alltför långt ut måste Gina ha förstått att nästa föremål har landat utan att hon har sett det..... usch det börjar bli svårt detta! Eller så har vi bara ett föremål i början och bygger på 'långt ut', och se'n backar tillbaka  när två föremål ska ut och gör det nära igen...  

  Mycket ambitiöst, va'? Nytt skynket med ring i...Jag tänkte eventuellt börja med sök också, se'n......  

Så jäkla kul är det när det äntligen verkar lossna. Jag själv håller fortfarande   på att lära mej läsa Gina...  I lördags var vi i sandhammaren och spårade. Jag la först ut ett spår till Joy, trodde jag, som sedan E-min fick ta istället. Och Pia la ett till Gina som gick bitvis över ljung. 

Ok, släpper på och Gina tuffar iväg, hittar sin förstärkning och efter det sin första pinne för dagen. Se'n..... efter x antal meter tystnar det bakom mej, Pia har stannat. Gina fick alltså nå't annat i näsan som hon följde istället. Man kan väl utgå från att Pia har större erfarenhet än vad jag har, hon var så vänlig och berättade för mej att Gina hade markerat en vinkel innan hon lämnade det spår hon egentligen skulle följa. Vi fortsatte i Pias spår, så kommer nästa klurighet: Tadaa! ett grävlingagryt.... och liten sassi blir alldeles nervös och tycker Pia har varit lite elak som utsätter Gina för så stora problem vid så unga år: hur-ska-detta-gå, vart-går-spåret? och Pia bara tittar på mej.... "Ta det nu lugnt, låt henne jobba så ska du se att hon klarar själv upp det"

Och naturligtvis gjorde hon det, men först skulle allt undersökas och det fåniga var att jag såg inte själv när Gina hittade spåret igen, jag fick bara en liten puff i ryggen som betydde, 'såå... nu är hon rätt, häng på...'  Hon e så duktig, min Gina!  

 Uppletandet börjar också gå på rätt håll. Gina har inget större intresse av andra människor, får jag själv 'göra' uppletandet så blir det mycket roligare, tycker Gina .Det börjar bli riktigt kul att träna hund! 

Nästa lördag ska jag *suck!* jobba så då blir det ingen hundträning, det är väl så man kan bli  Men det kommer fler lördagar, nu är vi på G....!